Analys av FRA-lagen

Från FRApedia

Hoppa till: navigering, sök

FRA-lagen är ett komplex bestående av en huvudsaklig lag om signalspaning kompletterad med ändringar i tre andra lagar (lagen om försvarsunderrättelseverksamhet, lagen om elektronisk kommunikation och sekretesslagen). Även om argumenten för och emot lagarna lagts ut väl i andra sammanhang är detta ett försök att mer i detalj granska lagarna var för sig och även redogöra för den märkliga hantering som lett fram till beslutet om massövervakning.

Innehåll

[redigera] Källor och förkortningar

  • FRA-utredningen: Betänkandet SOU 2003:30 Försvarets radioanstalt - en översyn[1]

  • 9/11-utredningen: Betänkandet SOU 2003:32 Vår beredskap efter den 11 september[2]

  • Ds: Departementspromemoria 2005:30 En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet[3]

  • Lagrådet: Lagrådets yttrande Försvarsunderrättelseverksamhet 2007[4]

  • Prop: Proposition 2006/07:63 En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet[5]

  • Bet07: Försvarsutskottets betänkande 2006/07:FöU10 En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet[6]

  • Bet08-1: Försvarsutskottets betänkande 2007/08:FöU14 Lag om signalspaning m.m.[7]

  • Bet08-2: Försvarsutskottets betänkande 2007/08:FöU15 Lag om signalspaning m.m. (förnyad behandling) [8]


[redigera] Ärendets beredning

FRA-lagens beredning avviker på många sätt från hur fri- och rättighetsfrågor traditionellt har hanterats i Sverige.

  • Kontroversiella och svåra frågor brukar först utredas i en offentlig utredning, antingen i en parlamentarisk utredning, med företrädare för riksdagspartierna, eller en särskild utredare. Till utredningen knyts ett sekretariat med bred sakkunskap. FRA-lagen tillkom efter en departementspromemoria (Ds), vilken utarbetas under enklare former inom ett departement, i detta fallet försvarsdepartementet.
  • Förslagen i promemorian utsattes för en omfattande kritik från flera remissinstanser. Bl.a. PTS, Säkerhetspolisen och Tidningsutgivarna avstyrkte förslagen i sina yttranden. En lista över yttranden finns hos Digital Idag[9]

. Också justitiedepartementet uttryckte sig ytterst kritiskt om förslaget 2006. Resultatet blev att regeringen inte gick vidare med förslagen då.

  • När förslaget plockats upp av nye försvarsministern Mikael Odenberg gick det undan. Frågan behövde, enligt uppgift[10]

, inte ens behandlas på partiledarnivå. Delningen av förslaget, ett slags andra remiss, skedde kuppartat precis inför julen (utskicket skedde den 22 december 2006) med en mycket kort remisstid (svaren skulle vara departementet tillhanda 4 januari 2007). Trots detta blev svaren än mer kritiska. Advokatsamfundet har en sammanställning av ett antal svar[11] .

  • Inför behandlingen i riksdagen 2007 uttryckte många riksdagsledamöter, också från allianspartierna, stor motvilja mot förslaget. I den moderata gruppen, där kritiken var omfattande, uppfattades det som att Fredrik Reinfeldt hotade med att avgå om gruppen inte röstade för förslaget[12]

.

  • Voteringen den 14 juni 2007 följde helt partilinjerna, med undantag för Fredrick Federley (c), som lade ner sin röst. Resultatet blev att frågan sköts upp ett år med hänvisning till minoritetsskydet i fri- och rättighetsfrågor i regeringsformen[13]

. Under året som gått har frågan legat i träda och regeringen gjorde klart att man inte tänkte ändra i förslaget.

  • Inför voteringen 18 juni blev det uppenbart att motståndet mot FRA-lagen var så stort att flera riksdagsledamöter övervägde att rösta mot propositionen och därmed fälla förslaget. Det ledde till en omfattande och, för första gången, offentlig process där ledamöter med olika metoder piskades in eller kvittades ut från voteringen.

[redigera] Lag (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet

1 § I försvarsunderrättelseverksamhet enligt lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet får den myndighet som regeringen bestämmer (signalspaningsmyndigheten) inhämta signaler i elektronisk form vid signalspaning. Signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet får endast ske i de fall regeringen eller, enligt regeringens bestämmande, en myndighet närmare bestämt inriktningen av signalspaningen.

Om det är nödvändigt för försvarsunderrättelseverksamheten får signaler i elektronisk form inhämtas vid signalspaning även för att

1. följa förändringar i signalmiljön i omvärlden, den tekniska utvecklingen och signalskyddet, samt

2. fortlöpande utveckla den teknik och metodik som behövs för att bedriva verksamhet enligt denna lag.

I punkterna finns det omtalade undantaget för metodutveckling, som ger FRA rätt att lagra information för senare bearbetning. Med hänvisning till denna kan man alltså kringgå kravet på att omedelbart förstöra den information som inte används.
Det är med denna grund FRA (även om lagen inte funnits) under lång tid har sparat och kartlagt svenskars trafikdata[14]
Ds, som ligger till grund för förslaget, resonerar kring frågan och är, uppenbarligen, medveten om att FRA samlar in trafikdata, men kallar integritetsintrånget för "marginellt":
"Verksamheten avser, till skillnad från den signalspaningsverksamhet som bedrivs i försvarsunderrättelsesyfte, inte innehållet i meddelanden som utväxlas mellan enskilda. Intrånget i den personliga integriteten blir därmed marginellt. Emellertid kan det inte uteslutas att verksamheten kan komma att innefatta inhämtning av information, t.ex. om mellan vilka viss kommunikation äger rum, som är känslig ur integritetssynpunkt. (s. 116)"
Enligt regeringen är denna insamling av data inte försvarsunderrättelseverksamhet, vilket innebär att all data som är insamlad för "metodutveckling" inte omfattas av de restriktioner som finns i lagen om försvarsunderrättelseverksamhet (Prop s. 137f). Därmed står det också FRA fritt att använda datan för annan verksamhet, som samarbete med polisen och Säpo.

2 § Inhämtning som sker i tråd får endast avse signaler som förs över Sveriges gräns i tråd som ägs av en operatör.

Patrik Fältström har noterat flera problem med formuleringen: Begreppet "äga" en tråd är problematiskt. Idén om gränser, in- och utrikes kommunikation fungerar inte. Det klargörs inte på vilken nivå (fysisk förbindelse, IP-paket etc) som signalerna ska inhämtas. [15]

3 § Inhämtning av signaler i tråd skall ske automatiserat. Sådan inhämtning får endast avse signaler som identifierats genom sökbegrepp. Även vid annan automatiserad inhämtning skall sökbegrepp användas för identifiering av signaler.

Notera logiken: i tråd ska inhämtning ske automatiserat och med sökbegrepp. Därmed undviker man, enligt Ds som ligger till grund för förslaget, att påtvinga FRA:s inhämtning i etern med manuella metoder samma restriktioner. I detta avseende innebär alltså inte lagen en särskild reglering av spaning i etern, som gärna framförts från förespråkarnas sida.

Sökbegreppen skall utformas och användas så att de medför ett så begränsat intrång som möjligt i den personliga integriteten. Sökbegreppen får inte vara direkt hänförliga till en viss fysisk person om det inte är av synnerlig vikt för verksamheten.

Mark Klamberg har gjort en grundlig analys[16] . Kortfattat innebär hans slutsats efter att ha läst utredningarna som ligger till grund för lagen att FRA regelmässigt använder sig av en databas med sökbegrepp, där uppgifter om enskilda individer är en viktig del. I sak behöver en sådan begränsning inte betyda särskilt mycket eftersom att man alltid kan argumentera för att FRA:s sökbegrepp är av synnerlig vikt för verksamheten.

4 § I lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet finns bestämmelser om regeringens och myndigheters inriktning av sådan verksamhet. En inriktning av signalspaningen får inte avse endast en viss fysisk person.

Avgränsningen att spaningen inte får handla om endast en viss fysisk person är naturligtvis till för att undvika genvägen till hemlig teleavlyssning. Men i praktiken är det ett ganska svagt skydd eftersom de flesta spaningsuppslag ändå lär handla om en allmän inriktning och en viss fysisk person. Dessutom har jag fått frågan och blivit svarslös: Innebär formulerigen att det är fritt fram att avlyssna flera utpekade fysiska personer?

Regeringen bestämmer inriktningen av den verksamhet som bedrivs enligt 1 § andra stycket.

FRA:s "metodutveckling" är alltså en fråga endast för regeringen och FRA, utan onödig kontroll utifrån. (Ds, s. 177)

Regeringens beslut om inriktning av signalspaningsverksamheten skall föregås av samråd med den myndighet som avses i 6 §.

I regeringens ursprungsförslag fanns inte kravet på samråd med, utan det tillkom som ett resultat av Lagrådets kritik. Det är värt att notera att Lagrådet inte var enigt, utan att justitierådet Thorsson i ett eget yttrande (s. 13) menade att även regeringens beslut måste prövas av en oberoende instans. Hans yttrande är också ett argument mot dem som menar att regeringens beslut om inriktning inte kan prövas av en oberoende instans. Om ett justitieråd vill införa det, så bör det rimligen vara möjligt utifrån de svenska lagarna. Thorsson som idag är domare i Högsta Domstolen upprepade sin kritik mot att regeringen själv slipper få sina uppdrag till FRA granskade i Dagens Nyheter den 16 juil 2008. [17] .

5 § För en myndighets närmare inriktning av signalspaning enligt 1 § första stycket krävs tillstånd, om inte inriktningen har angetts av regeringen eller Regeringskansliet. Ett tillstånd får ges för högst sex månader från dagen för beslutet och kan efter förnyad prövning förlängas med högst sex månader i taget.

Regeringens beställningar till FRA ska alltså inte prövas av någon kontrollinstans.(Ds) Även i förslaget om "förbättringar" kommer detta att vara sant och det som sker är att man uppmanar regeringen att ta integritetshänsyn. Även om den myndighet ("nämnd") som ska kontrollera sökningarna nu blir mer självständig och "domstolsliknande" kommer den också i framtiden att lyda under regeringen.

Tillstånd får endast ges för inriktning som är förenlig med lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet. Tillstånd får endast lämnas om syftet med inriktningen väger klart tyngre än det integritetsintrång som inhämtning i enlighet med inriktningen kan innebära och detta syfte inte kan tillgodoses på ett mindre ingripande sätt. Tillstånd får inte lämnas om inriktningen endast avser en viss fysisk person.

Men väl en fysisk person som en del i en större övervakning eller om det handlar om flera fysiska personer
Eftersom regeringen/regeringskansliet inte behöver tillstånd och det är tillståndet som ska vara förenligt med lagen så får regeringen beställa precis vilken spaning som helst. I dessa fall är inte heller spaningen tidsbegränsad, spaningen kan gälla enskild person och värdering syfte/intrång behöver ej göras. Att koppla alla kontroller till ett tilstånd och därefter undanta regeringen från behov av tillstånd medför att alla kontroller blir verkningslösa.

I brådskande fall får inriktning anges utan att tillstånd har lämnats. Inriktningen skall då omedelbart anmälas till den myndighet som skall lämna tillstånd. Finner tillståndsmyndigheten att det saknas förutsättningar för tillstånd, skall signalspaningsmyndigheten underrättas. Verksamheten med anledning av inriktningen skall då omedelbart avbrytas.

Men det finns inte här något explicit krav på att de inhämtade uppgifterna ska förstöras.

6 § Tillstånd enligt 5 § lämnas av den myndighet som regeringen bestämmer. Myndigheten skall vara fristående från signalspaningsmyndigheten. Prövning av tillstånd skall ske i en enhet inom myndigheten vars ledamöter utses av regeringen för en bestämd tid, minst fyra år. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter skall utses bland personer som föreslagits av partigrupperna i riksdagen.

Just sammansättningen av denna myndighet lär tillhöra det som ändras i den kompletterande proposition som regeringen ska återkomma med till hösten. Men om vi håller oss till nuvarande text kan vi konstatera att domarna, med all säkerhet, kommer att vara i minoritet vid granskningen. På så vis liknar denna myndighet tingsrätten, med en domare och tre nämndemän. Men tingsrätters beslut kan överklagas till en hovrätt, där domarna är i majoritet.

7 § Upptagning eller uppteckning av uppgifter som inhämtats enligt denna lag skall omgående förstöras om innehållet

1. berör en viss fysisk person och har bedömts sakna betydelse för verksamhet som avses i 1 §,

Intressant: uppgifter som rör en fysisk person får alltså sparas även om det bara har betydelse för metodutvecklingen.

2. avser uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen, eller som omfattas av efterforskningsförbudet i 3 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen, eller

Detta avser meddelarskyddet. Problemet är naturligtvis att, om uppgiften kommit så långt att någon FRA-anställd kan konstatera att meddelarskyddet gäller, så har det redan brutits. Detta försvåras särskilt av det svaga sekretesskydd som omger enskildas förhållanden i FRA:s spaning.

3. omfattar uppgifter i meddelanden som avses i 27 kap. 22 § rättegångsbalken.

Avser förhållandet mellan en misstänkt och dennes försvarsadvokat. Dock gäller samma problem som med meddelarskyddet.

8 § Underrättelser med uppgifter som inhämtats enligt denna lag skall rapporteras till berörda myndigheter i enlighet med vad som föreskrivs i lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet. Om uppgifterna berör en viss fysisk person, får rapporteringen endast avse förhållanden som är av betydelse i de hänseenden som anges i 1 § den lagen.

Enligt prop innebär överföring för övrigt att sekretessreglerna delvis sätts ur spel eftersom det är den mottagande myndighetens sekretessregler som kommer att gälla. Den andra meningen nnebär ett förbud mot att överföra personuppgifter som saknar betydelse ur försvarsunderrättelseverksamhet (prop s. 141).

9 § Signalspaningsmyndigheten får för den verksamhet som anges i 1 § andra stycket, enligt regeringens närmare bestämmande, etablera och upprätthålla samarbete i signalspaningsfrågor med andra länder och internationella organisationer.

Här gäller alltså inga restriktioner i lag. Notera att detta gäller "metodutvecklingen" i 1 §. För själva underrättelsearbetet gäller istället vad som står i lagen om försvarsunderrättelseverksamhet.

10 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall kontrollera att denna lag följs. Kontrollen skall särskilt avse granskning av sökbegrepp som avses i 3 §, förstöring av uppgifter som avses i 7 § samt rapportering enligt 8 §.

Den myndighet som avses är Försvarets Underrättelsenämnd
Med tanke på att FUN inte har krav på sig att sammanträda mer än fyra gånger om året[18] är det helt klart en tämligen sporadisk kontroll som kommer att ske (och, ja, det är nämnden som ska fatta beslut, inte det kansli som knyts till nämnden. FUN styrs av nämnden och inte av t.ex. en generaldirektör, utan högste tjänsteman blir en kanslichef). Det är intressant med tanke på att regeringen t.ex. avfärdat granskning i en domstol, även en specialdomstol, med hänvisning till behovet av kontinuerlig kontroll.

Myndigheten får besluta att viss inhämtning skall upphöra eller att upptagning eller uppteckning av inhämtade uppgifter skall förstöras, om det vid kontroll framkommer att inhämtningen inte är förenlig med denna lag eller annars utgör ett intrång i enskildas rättigheter som inte står i rimlig proportion till syftet med verksamheten.

Men det står inte att de skall besluta att illegalt inhämtad information ska förstöras. Det finns med andra ord ett utrymme för godtycke hos (den politiskt dominerade) nämnden även om FRA bryter mot reglerna eller ägnar sig åt oproportionerlig övervakning.

Beslut enligt andra stycket skall fattas av en enhet inom myndigheten vars ledamöter utses av regeringen för en bestämd tid, minst fyra år. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter skall utses bland personer som föreslagits av partigrupperna i riksdagen. Om uppgifterna enligt denna paragraf och 6 § fullgörs av samma myndighet, får de ledamöter som prövar frågor om tillstånd inte delta vid beslut enligt andra stycket.

Det är inte frågan om utan att både tillståndsgivning och prövning av tillstånden sker inom FUN. Därav att det måste vara vattentäta skott. Kvarstår gör dock problemet att det är samma myndighetsledning och det är svårt att komma från misstanken att kollegiala hänsyn kan vara styrande i granskningen (prop s 141). Även detta är dock en förbättring i förhållande till regeringens ursprungsförslag, tillkommet på initiativ av Lagrådet.

11 § Inom signalspaningsmyndigheten skall det finnas ett råd med uppgift att utöva fortlöpande insyn i de åtgärder som vidtas för att säkerställa integritetsskyddet i signalspaningsverksamheten. Rådets ledamöter utses av regeringen för viss tid. Rådet skall rapportera sina iakttagelser till sig-nalspaningsmyndighetens ledning och, om rådet finner att det finns skäl för det, till den myndighet som avses i 10 §.

Däremot blir det ingen whistle-blower-myndighet. De ska i första hand rikta påpekanden till FRA. Om inte det hjälper, så ska de vända sig till Försvarets underrättelsenämnd, FUN, som är ett politiskt tilsatt organ[19] . FUN rapporterar till regeringen. Med andra ord innebär insynsrådet inte någon möjlighet till en förstärkt juridisk granskning av FRA.

12 § I lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation finns bestämmelser om operatörers skyldighet att överföra signaler för att möjliggöra in-hämtning enligt denna lag.

13 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas.

FRA-lagen skiljer sig därmed dramatiskt från t.ex. hemlig teleavlyssning, där det explicit är möjligt för det offentliga ombudet (som inte finns ens vid spaning riktad mot enskilda) att överklaga ett beslut om avlyssning[20]

[redigera] Otillräckliga rättsgarantier

  • FRA-lagen innebär en bakdörr till hemlig teleavlyssning med lägre krav på rättssäkerhet om viljan finns. Vid hemlig teleavlyssning (1) krävs domstolsbeslut på att det ska ske, (2) utses en offentlig försvarare (även om den misstänkte inte får veta om det och (3) är det möjligt för försvararen att överklaga beslutet[20]

. Genom FRA-lagen blir det möjligt t.ex. för Säpo att med hänvisning till den "synnerliga vikt" som anges i 3 § avlyssna genom FRA istället[21]


  • Lagen och förarbetena resonerar förvisso kring hur uppgifter ska förstöras och beslutet 18 juni 2008 skärper dessa krav, men det saknas en medveten hållning till gallring av uppgifter. Avsikten är säkerligen att denna fråga ska regleras i lagen om behandling av personuppgifter i försvarsmaktens försvarsunderrättelseverksamhet och militära säkerhetsjänst[22]

. Denna är utformad på med personuppgiftslagen som förebild. Denna har redan tidigare visat sig erbjuda ett förhållandevis svagt skydd mot bristande gallring.

[redigera] Lag (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet

1§ Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas till stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet. I verksamheten ingår att medverka i svenskt deltagande i internationellt säkerhetssamarbete. Försvarsunderrättelseverksamhet får endast avse utländska förhållanden.

Ändamålsparagrafen är bred. Stöd för svensk utrikes-, säkerhets och försvarspolitik kan innefatta väldigt mycket. Även begreppet "yttre hot" (som tidigare var "yttre militära hot" innebär en rejäl utvidgning av FRA:s mandat. I debatten har detta kommit att exemplifieras med terrorism, spridning av massförstörelsevapen, internationella kriminella ligor, hot mot IT-infrastrukturen, miljöproblem och börsoro, för att nämna några frågor.
Notera för övrigt att "utländska förhållanden" inte på något sätt utesluter svenska medborgare eller andra boende i Sverige.
I debatten framförs ofta att FRA-lagen är genuint beredd, med grund i en offentlig utredning. Men i den ursprungliga 9/11-utredningen är förslaget mycket mindre långtgående, där de vill skriva "yttre väpnade hot" istället för det ursprungliga "yttre militära hot" (s. 42)

Regeringen skall bestämma försvarsunderrättelseverksamhetens inriktning. Inom ramen för denna inriktning får de myndigheter som regeringen bestämmer ange en närmare inriktning av verksamheten.

Därmed har Roger Tiefensee mfl fel när de hävdar att en ändring av inriktningen kräver ett riksdagsbeslut[23] . I bet anges att utskottet "förutsätter" att regeringen informerar riksdagen vid ett sådant beslut, men det står alltså inte i lagtexten och är därmed ett ganska svagt krav.
Bestämmelsen att de myndigheter regeringen bestämt närmare får ange inriktningen av verksamheten är ny i och med FRA-lagen. Förslaget lyfts fram i Ds (s. 90) utan någon djupare analys av innebörden, annat än ett konstaterande att myndigheterna har behov av detta. I praktiken innebär det att de spanande myndigheterna får ett friare mandat att välja vad de vill spana på (och därmed att den politiska kontrollen och ansvaret minskar).

Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer. Lag (2007:664).

Tidigare pekades försvarsmakten ut som en myndighet som ska bedriva försvarsunderrättelseverksamhet, tillsammans med "de andra myndigheter" som regeringen bestämmer. I sak är detta alltså ingen förändring jämfört med tidigare. Regeringen kunde då och kan nu peka ut valfria myndigheter som ska bedriva sådan verksamhet. Möjligen kan man ana sig till en betydelseförskjutning genom att försvarsmakten stryks, vilket i så fall skulle innebära att andra myndigheters verksamhet blivit relativt viktigare.

2§ Verksamheten enligt 1 § skall fullgöras genom inhämtning, bearbetning och analys av information. Underrättelser skall rapporteras till berörda myndigheter.

Tidigare angav detta stycke att "hotbilder och analyser" skulle rapporteras. Ändringen är avsiktlig och syftar till att klargöra att det inte är färdiga analyser som FRA ska rapportera, utan, får man anta, "råare" data som de beställande myndigheterna kan bearbeta själva. Det betyder att integritetskänsliga data kommer att skickas vidare från FRA till andra myndigheter utan någon djupare analys och att det förment starka sekretesskyddet hos FRA inte betyder så mycket när uppgifter skickas vidare.

I verksamheten används teknisk och personbaserad inhämtning. Lag (2007:664).

3§ Den eller de myndigheter som skall bedriva försvarsunderrättelseverksamhet får, enligt regeringens närmare bestämmande, etablera och upprätthålla samarbete i underrättelsefrågor med andra länder och internationella organisationer. Lag (2007:664).

Även här är det regeringen som avgör inriktningen och utformningen av det internationella samarbetet. Skyddet för de uppgifter som samlats in måste, med andra ord, beskrivas som mycket svagt.

4§ Inom försvarsunderrättelseverksamheten får det inte vidtas åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som enligt lagar eller andra föreskrifter ligger inom ramen för polisens och andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet.

Det kan tyckas vara en stark begränsning, men av prop framgår det klart att regeringen inte menar att inskränka rätten att lämna vidare underrättelser som snappas upp (s 136). Det som avses förhindras är alltså designade uppdrag för att kringgår regler kring buggning och teleavlyssning.

Om det inte finns hinder enligt andra bestämmelser, får dock de myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet lämna stöd till andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet. Lag (2007:664).

Talet om vattentäta skott mellan FRA och andra myndigheter är med andra ord rent nonsens. FRA inte bara får, utan förväntas, lämna stöd till t.ex. polisens och Säpos verksamhet även om det inte har med signalspaningens syfte att göra.
Detta stycke är nytt i lagen och innebär en mycket långtgående utvidgning av FRA:s mandat att stödja annan polisiär verksamhet och därmed att skapa ett övervakningssamhälle. I 9/11-utredningen (s. 42) finns ett embryo till detta genom att hävda att förbudet mot att lösa uppgifter som tillhör andra myndigheter inte ska gälla om underrättelseverksamheten bedrivs utomlands eller på utländska förhållanden. För att uttrycka det tydligt: regeringen har tagit utredningens lättnader som en intäkt för att låta FRA läcka vilka uppgifter de vill till polisen och Säpo.

5§ Den myndighet som regeringen bestämmer skall kontrollera försvarsunderrättelseverksamheten. Lag (2007:664).

Innehåller en viss förstärkning. FUN ska nu inte bara "ha insyn i" utan "kontrollera" verksamheten.

[redigera] Lag (2003:389) om elektronisk kommunikation

6 kap
19 a § För att inhämtning av signaler i elektronisk form enligt lagen (2007:000) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet skall kunna ske, är operatörer som äger tråd i vilka signaler förs över Sveriges gräns skyldiga att överföra dessa till samverkanspunkter. Varje sådan operatör skall anmäla en eller flera samverkanspunkter till den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om samverkanspunkter.

Som Patrik Fältström noterat (se kommentar till 2 § i lagen om signalspaning) så är regeringens tekniska lösning under all kritik. Om målet är "operatörer som äger tråd", hur gör man då med de som äger tråd, men inte är operatörer (t.ex. Öresundsbrokonsortiets uthyrning av svartfiber) eller med operatörer som inte äger tråd, utan hyr in kapaciteten? [15]
I ett meningsutbyte mellan Ingvar Åkesson och Sanna Rayman på SvD:s ledarsida tydliggörs den desinformation som FRA-anhängarna ägnar sig åt, när Åkesson försökt göra gällande att detta inte innebär att all kommunikation ska göras tillgänlig för FRA, bland annat genom att hävda att den formulering som säger att all kommunikation ska göras tillgänglig bara står i propositionen och inte i lagtexten. Det resonemanget är, precis som Rayman konstaterar, rent nys eftersom förarbeten har en mycket stark ställning i svensk rätt. Följaktligen innebär denna ändring mycket riktigt att FRA ska ha tillgång till all kommunikation som passerar gränserna.[24]

Samtliga operatörer som för signaler i tråd över Sveriges gräns skall till den myndighet som regeringen bestämmer lämna sådan information de innehar som gör det enklare att ta hand om siganlerna.

Detta är intressant: Det är inget djärvt antagande att Ryssland inte tycker det är en bra idé att FRA ska få avlyssna större delen av deras utrikestrafik, som går via Sverige. Rimligen kommer de då att flytta den till operatörer i andra länder, men man kan också anta att de fortsätter köra trafik genom Sverige, men ställer krav på att den tunnlas. Frågan är då: Innebär att "lämna sådan information ... som gör det enklare" att operatörerna blir skyldiga att lämna ifrån sig information om hur tunnlarna är krypterade?'

Samtliga operatörer skall utföra uppgifterna enligt första och andra stycket så att verksamheten inte röjs.

[redigera] Sekretesslagen (1980:100)

9 kap
32 § Sekretess gäller hos Försvarsmakten i försvarsunderrättelseverksamheten och den militära säkerhetstjänsten samt hos Försvarets radioanstalt i underrättelse- och säkerhetsverksamheten för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada eller men.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

I sekretesslagen döljer sig en av de mest intressanta aspekterna på hur regeringen har resonerat. Genom ändringen gäller sekretess för personliga förhållanden man upptäcker, men det är bara "vanlig" sekretess, till skillnad t.ex. från utrikessekretessen, som annars sätter meddelarfriheten ur spel[25] . Därmed har meddelarfriheten företräde framför sekretssen, också för de uppgifter som framkommer i spaningen och FRA-anställda omfattas alltså av denna om de t.ex. säljer uppgifter till en tidning (Prop, s. 124f). Däremot förefaller det som om utrikessekretessen omfattar också att avslöja missförhållanden och rena lagbrott också i FRA:s egen verksamhet[26] .

[redigera] Beslutet om ytterligare rättssäkerhetsgarantier 18 juni 2008

I debatten inför beslutet om FRA-lagen den 17 juni 2008 stod det klart att det fanns ett antal ledamöter som var beredda att rösta mot och fälla propositionen. Under gruppmötena på kvällen diskuterades därför ett antal eftergifter från regeringen, vilka presenterades i en replikväxling mellan Fredrick Federley och Sten Tolgfors samma kväll (anförande 170)[27] . Innebörden av dessa eftergifter var ett tillkännagivande till regeringen, innehållande följande punkter, vilka återfinns i Bet08-2:

Utskottet anser att regeringen ska meddela närmare föreskrifter i förordningsform om ytterligare rättssäkerhets- och kontrollmekanismer när det gäller

  • en precisering av för vilka ändamål signalspaning ska få bedrivas inom ramen för den föreslagna lagstiftningen,
  • hur tillämpningen av tillståndsgivningen (inriktning, behov, proportionalitetsbedömning, uppdragsgivare och sökord) ska ske,
  • hur förstöring av uppgifter ska genomföras.
Dessa förändringar ska alltså ske genom förordningar[28] utfärdade av regeringen. Därmed står det också regeringen fritt att förändra alla punkterna utan att fråga riksdagen.
Anders Eriksson har vid flera tillfällen ifrågasatt FRA-lagen är förenlig med svenska grundlagar. [29] . Särskilt har han ifrågasatt om reglering i form av förordning är förenligt med Regeringsformens 2 kap 12 § som kräver att inskränkningar av fri- och rättigheter görs i lag.[30]
Förstöring av uppgifter ska tolkas bokstavligt. Det handlar om hur uppgifterna rent fysiskt ska förstöras så att de inte kan återskapas. Däremot finns det inte i betänkandet ett ord om hur uppgifter ska gallras, vilket torde vara en än större fråga.

Utskottet anser att lagen om signalspaning ska kompletteras på följande sätt:

  • att tillstånden enligt signalspaningslagen beslutas av en ny domstolsliknande nämnd,
Domstolsliknande innebär alltså att det inte är en domstol. Till skillnad från en domstol så lyder en nämnd under regeringen och får motta instruktioner.
  • att den domstolsliknande nämnden ska fatta beslut om tillstånd för användande av sökbegrepp hänförliga till fysiska personer,Ny!
Detta är en viss förbättring jämfört med ursprungsförslaget. Genom ändringen kommer FRA att tvingas ta upp sökbegrepp som riktar sig mot enskilda till prövning. Därmed försvinner (förhoppningsvis) bakdörren att kunna avlyssna människor utan att pröva det i domstol
  • att regeringen och Regeringskansliet ska ta integritetshänsyn vid sina beslut om inriktningen.Ny!
Detta är emellertid helt otillräckligt. "Integritetshänsyn" är ett vitt begrepp och innehåller inga som helst juridiska garantier för att regeringen gör det. Det enda sättet att pröva om regeringen tagit tillräcklig hänsyn är genom granskningar i KU. Dels är det ett svagt instrument, det styrs av politiska hänsyn och man kan, på goda grunder, anta att regeringar knappast kommer att låta den prövningen ske offentligt eftersom sökbegreppen rimligen omfattas av utrikessekretessen.

Utskottet anser att regeringen senast under hösten 2008 ska återkomma med förslag till ändringar i signalspaningslagen i dessa delar.

Därutöver ska regeringen

  • lämna årliga rapporter till riksdagen,
Det är ju trevligt, men frågan är hur informativ en sådan skrivelse kommer att vara eftersom verksamheten är så hemlig. Dessutom tillhör det ovanligheterna att riksdagen ifrågasätter den egna regeringens handlande. Den årligen återkommande skrivelsen om användningen av hemliga tvångsmedel är ett exempel på hur tandlös denna typ av krav är[31] .
  • redovisa en kontrollstation 2011.
Det är väl också bra, men kontrollstationen är ett exempel på det motsägelsefulla försvaret för lagen. Om nu rättssäkerhets- och integritetsgarantierna är tillräckliga, varför behövs då öht en kontrollstation? Dessutom, finns det någon som på allvar tror att man som ett resultat av kontrollstationen kommer att rulla tillbaka lagen?
  • Ett särskilt uppdrag lämnas till Datainspektionen om att fram till kontrollstationen 2011 följa FRA:s verksamhet ur ett integritetsskyddsperspektiv. Ny!
Fortfarande är det oklart vad uppdraget innebär. Datainspektionen har redan det generella uppdraget att övervaka integrietsfrågor hos andra myndigheter, inklusive FRA. För generaldirektören kom detta som en överraskning och det är långt ifrån tydligt om det t.ex. innebär att myndigheten får mer resurser eller ökade befogenheter.[32]
  • Knyta en särskild referensgrupp till Datainspektionen med personer som nomineras av riksdagspartierna. Ny!
  • Tillsätta en kommitté som utifrån ska följa FRA:s verksamhet generellt från ett integritetsperspektiv fram till kontrollstationen. Kommittén ska bestå av parlamentariker. Kommittén ska tillsätta ett integritetsombud, som har till uppgift att vid tillståndsprövningen bevaka integriteten för personer bosatta i Sverige.Ny!

I flera delar innebär detta en formalisering av de punkter utskottet enades om redan året innan, men då utan att tydliggöra det i ett riksdagsbeslut. De punkter som är märkta Ny! tillkom i förhandlingarna mellan partiledarna inför beslutet 18 juni.

[redigera] Referenser

  1. ↑ SOU 2003:30 Försvarets radioanstalt - en översyn
  2. ↑ SOU 2003:32 Vår beredskap efter den 11 september
  3. ↑ Ds 2005:30 En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet
  4. ↑ Lagrådets yttrande Försvarsunderrättelseverksamhet
  5. ↑ Prop 20006/07:63 En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet
  6. ↑ 2006/07:FöU10 En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet
  7. ↑ 2007/08:FöU14 Lag om signalspaning m.m.
  8. ↑ 2007/08:FöU15 Lag om signalspaning m.m. (förnyad behandling)
  9. ↑ Remissvar på Ds 2005:30 En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet (Digital Idag)
  10. ↑ Hallands Nyheter 2007-02-12
  11. ↑ Sammanställning av yttranden över delning av propositionen
  12. ↑ Metro 2007-03-15
  13. ↑ 2 kap 12 § RF
  14. ↑ Se t.ex. Rapport 2008-07-02
  15. ↑ 15,0 15,1 Patrik Fältström 2008-06-13
  16. ↑ Mark Klambergs blog: Klarhet om FRA:s sökbegrepp och filter, hämtad 2008-08-07
  17. ↑ "HD-domare kritisk till FRA-lagen" DN 16 juli 2008, sid A12 (enbart i papperstidningen)
  18. ↑ Förordning med instruktion för Försvarets underrättelsenämnd (2007:852) 10 §
  19. ↑ FUN beskrivs t.ex. i Computer Sweden 2008-06-17
  20. ↑ 20,0 20,1 27 kap 26 § RB
  21. ↑ Fokus 24/2008 ss 13 - 14 (pdf)
  22. ↑ Lag 2007:258
  23. ↑ Log från FRA-chat hos Centerpartiet 2008-07-03
  24. ↑ Sanna Raymans ursprungliga ledarstick om att FRA får tillgång till all kommunikation. Åkessons svar och Raymans bemötande på ledarbloggen. 2008-08-07
  25. ↑ 7 kap 3 § TF
  26. ↑ Expressen 2008-06-30
  27. ↑ Kammarens protokoll 2008-06-17
  28. ↑ Wikipedia: förordning hämtad 2008-07-06
  29. ↑ DN 2008-06-12
  30. ↑ Eriksson framförde detta bl.a. vid Centerpartiets hearing om FRA, men bättre referens saknas.
  31. ↑ Den senaste årliga skrivelsen om hemliga tvångsmedel är Skr 2007/08:34
  32. ↑ Sydsvenskan 2008-06-20

Hämtad från "http://frapedia.se/wiki/Analys_av_FRA-lagen"
Personliga verktyg