Inrikesspärrarna

Från Frapedia

[redigera] Inrikesspärrarnas omöjlighet

Det är intressant att FRA förväntar sig att alla skall sitta i båten bara man får försäkrat att kommunikation mellan två svenska kommunikationsparter inte avlyssnas.

Det är ju egentligen ganska ointressant om parterna är Svenska, sett i ljuset av att Sverige ju – på gott och ont – är en ”delstat” i den Europeiska Unionen. Dessutom kan man ju anföra att kränkningen inte är mindre viktig bara för att en part råkar vara Norsk eller geografisk befinna sig i Norge istället för i Sverige.

Men visst skulle det kännas lite lindrande om man visste att man från en plats i Sverige kunde skicka e-post till sin Svenska mor i Sverige, och att man lugnt kunde botanisera bland nyhetsinslagen på alla Svenska webb-tv-tjänster och läsa valfria artiklar på dagstidningarnas hemsidor utan att registreras.

Är det möjligt att för FRA avgöra vilken trafik som är inhemsk och som de då alltså inte får avlyssna? FRA hävdar att det är det, och man har gjort ett stort nummer av de ”inrikesspärrar” som ska förhindra sådan spaning. Det är ju som bekant bara Polisen som får avlyssna i Sverige, och då endast vid speciellt omständigheter som misstanke om grova brott som kan ge längre fängelsestraff. Min bedömning är att det kommer att bli helt omöjligt att införa sådana inrikesspärrar på ett sätt så att den enskilde kommunikatören i Sverige kan känna sig säker vid sådan inhemsk kommunikation. Här kommer skälen till det:

1) FRA kan inte veta var kommunikatörerna befinner sig: En server som heter www.sverige.se kan vara placerad i Kaliningrad. Ett IP-nummer som tidigare var kopplat till en server i Norge kan ha blivit ändrad av internetleverantören till en server som nu är placerad i Sverige. Ett e-postmeddelande till alice@sverige.se kan gå direkt till en server och användare placerad i Tyskland. En Amerikan kan använda en Svensk utgående e-postserver som fungerar bättre än en annan. En Svensk kan använda gmail eller hotmail vars servrar är placerade utanför Sverige för att skicka brev till grannen. En Fransman kan skriva brev på Svenska, och en Svenska på Franska.

2) Kommunikatörerna kan inte veta om trafiken är avlyssnad: Det finns mycket små möjligheter för den enskilde att välja att trafiken skall vara inhemsk eller verifiera att så är fallet. En av internetprotokollet TCP/IPs främsta styrkor ligger just i att trafiken automatiskt tar den väg som är mest effektiv eller framkomlig för stunden. Detta kan påverkas av internetleverantörens trafikregler (routingtabeller), men den enskilde kan inte avgöra vad som skett med trafiken. Den enskilde vet inte om filmen som just hyrts online skickad från Sverige eller Danmark, eller om artikeln som just lästs hämtats från annat land än Sverige eller tagit en omväg via ett annat land.

Slutsatsen är att det är helt omöjligt att skilja på utländsk kommunikation från inhemsk. Det man med stor säkerhet kan säga är att en mycket stor del av den trafik som blir föremål för avlyssning är sådan trafik som Svenskar har tagit initiativ till – ett e-postmeddelande, tittar på ett nyhetsinslag, hyr en film, läser en dagstidning, ringer ett telefonsamtal. Sammanfattningsvis är merparten av den trafik som avlyssnas avsedd för kommunikatörer i Sverige. Detta oavsett om inrikesspärrarna skulle visa sig vara effektiva eller ej.

(fyll gärna på denna artikel!)