Självcensur
Från FRApedia
Människor som vet att de kan vara övervakade beter sig annorlunda än de som inte är övervakade. Detta är särskilt sant när övervakningens inriktning och syfte är okänt.
Modern massavlyssning av den typ som FRA vill syssla med handlar mindre om att försöka hitta e-post med ordet "bomb" i och mer om att försöka se mönster i kommunikationen mellan människor. En svensk kan alltså dra sig för att skicka mejl med hälsningar till sina släktingar i Afganistan, trots att mejlets innehåll varken är känsligt eller suspekt, för att individen oroar sig för att uppvisa ett mönster som liknar det en terrorist skulle kunna uppvisa.
Till en början kommer dylik oro att vara låg, men det räcker med att misstanken väcks i samband med en arrestering med diffus hänvisning till avlyssning för att späda på oron kraftigt. Eftersom så stor del av avlyssningen är sekretessbelagd kommer det sannolikt inte att vara möjligt att dementera rykten om att massavlyssningen ledde fram till arresteringen.
Sammantaget med det faktum att de nätverk man vill avlyssna snabbt håller på att bli ryggraden i utövandet av tryck- och yttrandefrihet riskerar konsekvensen av FRA-lagen att bli en mycket farlig självcensur.
[redigera] Exempel
I Tyskland gjordes en undersökning efter införandet av datalagringsdirektivet. 11% av de tillfrågade uppgav att de undvikit att använda E-mail, telefon eller mobiltelefon i vissa fall och 52% uppgav att de antagligen inte skulle använda telekommunikation för känsliga ärenden. Datalagringsdirektivet innebär att information om all kommunikation tex. E-mail och telefon; avsändare, mottagare, geografiskt läge mm. sparas i enorma statliga register.[1]
[redigera] Källor
