Svensk grundlag

Från FRApedia

Hoppa till: navigering, sök

Svensk grundlag består egentligen av fyra särskilda grundlagar:

Regeringsformen motsvarar andra länders konstitution, med regler för statsskicket, fri- och rättigheter etc. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen innehåller det särskilda skyddet för medier (inklusive databaser och webbsidor med journalistiskt syfte enligt YGL). Successionsordningen reglerar tronföljden.

De svenska grundlagarna bygger på folksuveränitetsprincipen, vilket innebär att maktdelningen är svag (och i vissa fall obefintlig), utifrån tanken att domstolar eller myndigheter inte ska kunna överpröva demokratiskt fattade beslut.

[redigera] Integritetsskyddet i grundlagarna

De svenska grundlagarna saknar ett formellt skydd för personlig integritet, vilket varit föremål för utredning i Integritetsskyddskommittén. Samtliga partier kunde i utredningen enas kring ett förslag om förstärkning av integritetsskyddet.

I regeringsformen är det närmaste man kommer ett formellt integritetsskydd de formuleringar som finns i 2 kaptilet 6 § RF:

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.[1]


Begränsning [...] får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar.[2]


I debatten om FRA har hävdats att dessa två paragrafer innebär att FRA-lagen strider mot de svenska grundlagarna. Det avgörs i så fall av domstolar.

[redigera] Lagprövning

Som framgått ovan utgår de svenska grundlagarna från folksuveränitetsprincipen. Det betyder också att s.k. lagprövning främst utövas i de valda församlingarna, snarare än domstolar. Domstolarnas rätt att pröva lagar mot grundlagar har därför inskränkts genom det s.k. "uppenbarhetsrekvisitet" (1 kap 14 § RF[3] . Vad denna säger är att domstolar bara får bortse från en lag eller förordning om det är "uppenbart" att denna strider mot en överordnad författning (som en grundlag).

Uppenbarhetsrekvisitet är ett starkt krav, som inneburit att lagprövningen i Sverige varit svag jämfört med många andra länder. Domstolar har, med anledning av kravet, varit skeptiska till att pröva lagar beslutade av riksdagen.

Den svenska lagprövningen har historiskt istället utövats genom riksdagens konstitutionsutskott, där riksdagspolitikerna själva prövar frågorna och genom Lagrådets förhandsprövning av lagstiftning. Lagrådets granskning är inte tvingande, utan ett underlag för riksdagen då denna ska fatta sitt beslut.

Enligt Lagrådet strider dock inte FRA-lagen mot svensk grundlag. Rådet anser att "en godtagbar balans nåtts mellan enskildas grundlags- och konventionsskyddade krav på skydd mot intrång i privatlivet och det allmännas rätt och skyldighet att svara för att nationella säkerhetsintressen kan tillvaratas."[4] . Lagrådet var dock inte enigt i sitt beslut och justitierådet Thorsson (en av tre ledamöter) anförde invändningar både mot att regeringens signalspaning skulle undantas från kontroll och mot den osjälvständiga ställningen för den myndighet som skulle kontrollera sökningarna (sid 13ff)

Ett exempel på en motstridighet som uppstått är att det är osäkert huruvida FRA-lagstiftningen är förenlig med brevhemligheten som regleras i Regeringsformen 2 kap. 6 §: "Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande." Detta i och med att kommunikation i kabel principiellt också kan anses utgöra förtrolig försändelse eller förtroligt meddelande.

[redigera] Källor

  1. ↑ http://lagen.nu/1974:152#K2P6
  2. ↑ http://lagen.nu/1974:152#K2P12
  3. ↑ http://lagen.nu/1974:152#K11P14
  4. ↑ "Försvarsunderrättelseverksamhet", Yttranden från lagrådet 2007 PDF (38.2 kB)

Hämtad från "http://frapedia.se/wiki/Svensk_grundlag"
Personliga verktyg