Uppgörelse om FRA-lagen från 25 september 2008

Från FRApedia

Torsdagen den 25 september 2008 presenterade allianspartierna en uppgörelse om FRA-lagen. Det nya förslaget innehåller 15 punkter. Den faktiska propositionen kommer att presenteras under december vilket betyder att den ursprungliga FRA-lagen kommer att träda i kraft innan den förändras.

[redigera] De 15 punkterna

De ändamål för vilka signalspaning får bedrivas preciseras ytterligare och anges i lag i stället för i förordning.
Tillstånd till signalspaning ska prövas av domstol.
FRA ska ansöka om tillstånd för all signalspaning. Även signalspaning för regeringens behov omfattas alltså av tillståndskrav.
FRA ska bara få tillgång till de “trafikstråk” som domstolen bestämmer.
I lagen tydliggörs att FRA inte får signalspana mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.
FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.
En utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser.
Sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person får inte användas utan särskilt tillstånd.
Närmare föreskrifter om förstöring meddelas. I lagen tas in en hänvisning till den lagstiftning som reglerar FRA:s personuppgiftsbehandling.
Kontrollmyndighetens självständighet och förutsättningar för rättslig efterhandskontroll förstärks.
En underrättelseskyldighet till enskild införs.
Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet avseende honom eller henne har skett i enlighet med lag.
Om information från själavårdande samtal skulle komma till FRA måste den omedelbart förstöras.
Inget råmaterial (i debatten benämnd trafikdata) får sparas i mer än ett år (ej heller av historiska, statistiska eller liknande skäl).
Vid kontrollstationen 2011 ska kontrollorganen göra en bedömning av huruvida FRA:s verksamhet bedrivits på ett etiskt riktigt sätt.

[redigera] Kritik

Ingen politiker som deltagit i överenskommelsen har velat utveckla punkterna eller svara på frågor om dem. Det hävdas från t.ex. Fredrik Federley och Annie Johansson att ingen mer information om punkterna framkom under diskussionerna än det som står i varje punkt. Eftersom de 15 punkterna är så allmänt hållna kan ingenting i sak utläsas från dem. Följande obesvarade frågor kan ställas angående punkterna:

Vilka är ändamålen? Hur ska dessa beskrivas i lagtexten?
Hur kommer tillstånden utformas? Hur omfattande signalspaning kan ett tillstånd avse? Hur ska domstolen vara sammansatt? Inom vilket område ska de sakkunniga bisittarna vara sakkunniga? Kommer det att sitta politiska domare (nämndemän) i domstolen? Hur ska de som ska avlyssnas försvaras i domstolen?
Samma sak som punkten 2.
Vad är ett trafikstråk? (Detta har besvarats på olika teknikfrämmande sätt, dels som trafiken mellan två platser t.ex. två städer, dels som ett visst frekvensintervall i kabeln)
Hur ska man avgränsa detta? Detta påstod politikerna gällde redan vid den föreliggande lagen, kritiken då var att en sådan avgränsning var omöjlig att göra.
Regeringen och regeingskansliet har visat att de inte bryr sig om integriteten, så varför skulle det vara begränsade att de kunde begära spaning? Ska regeringen ta beställningar på signalspaning från andra myndigheter?
Om man inte redan har sett över behoven, hur kan man då känna till ändamålen med signalspaningen och att det finns ett behov? Borde man inte undersöka om det finns ett behov innan man lagstiftar?
Vad krävs för ett särskilt tillstånd? Hur skiljer sig det särskilda tillståndet från det vanliga tillståndet?
Hur ska dessa bestämmelser se ut? Vad ska innehållet vara?
Hurdå?
När underrättas enskild? Är det efter att spaningen mot denne avslutats? Gäller det alla som avlyssnats?
Gäller detta även under pågående spaning? Ska skrivelsen tolkas som att myndigheten som bedriver spaningen ska meddela den enskilde om myndigheten själv har följt lagen?
Gäller detta enbart professionella själavårdare? hur ska detta sållas ut?
Får inte sammanställningar eller andra bearbetningar av sådant råmaterial heller sparas?
Vilka är kontrollorganen och hur ska de vara sammansatta? Hur ska de etiska reglerna bestämmas?

Det underlag som de inblandade politikerna vägrat att delge väljarna eller ens erkänna existensen av publicerades 2008 10 15 i Riksdag och Departement. http://www.rod.se/politikomraden/demokrati/RD-avslojar-detaljer-om-signalspaningslag/ I dokumentet avslöjas att:

Domstolen ska vara samma myndighet som den som skiljer ut informationen som FRA ska få. Alltså tar "domstolen" FRA:s uppgift i det gamla förslaget och FRA blir en underordnad myndighet.

Att materialet ska förstöras innebär inte att information om trafiken ska förstöras, denna ska istället loggas och sparas på ett sökbart sätt.

Material som skyddas av medelarfriheten, advokat-klient förtroende eller själavårdssekretess ska enligt överrenskommelsen förstöras. I det mer detaljerade dokumentet görs tillägget att informationen bara ska förstöras om den inte är av intresse.

Underrättelse till enskild innebär också enbart enskild i Sverige och enbart om spaningen direkt och endast avsett dennes person. Om spaningen avser en annan person, en verksamhet eller något brott så förligger ingen underrättelseskyldighet.

Mer kommer